Ett retrospektrum
En fin vårdag någon gång i början av maj 1986, samlades ett drygt dussin bågskyttar på Salems Bågskytteklubbs gamla bana vid Bornsjön.

Det var uppsluppen stämning runt en liten jaktstig med roliga mål, som upphoppande kaniner, ekorrar som dök upp bakom tallstammar och en uv på en tio meter hög stång.
Efter avslutad skjutning samlades alla runt brasan omgärdad av grova stockar att sitta på. Under det att termosarna och ostmackorna packades upp, väcktes en diskussion om bågjakt i Sverige. De flesta församlade var mycket intresserade och det beslutades att vi skulle ha ett möte någon gång under tidiga sommaren för att utröna intresset för bildandet av en bågjägarförening.
Snart kom en kallelse från Anders Gejer om att mötet skulle äga rum den 17e juni 1986 i en hyrd möteslokal på Odenplan i Stockholm. Ett dussintal entusiaster dök upp på mötet och efter en ganska kort diskussion beslutades om bildandet av Svenska Bågjägarföreningen. En interimstyrelse valdes bestående av ordförande Anders Gejer, Magnus Forsberg från Uppsala och undertecknad.

Nyheten om den nybildade föreningen spreds och vid slutet av första året var medlemsantalet 74.

Året därpå, 1987, blev händelserikt. Vi fick en inbjudan från ”Foreningen af Danske Buejegere” att under helgen den 25-26 april 1987 delta på deras årliga bågjaktstig och i anslutning till den, en inbjudan till ett internationellt möte för bildandet av ett världsförbund för bågjägare.
Den 27 april 1987 bildades World Bowhunting Association (WoBA) där epresentanter
från 17 länder deltog, från Sverige var det Anders Gejer, Bengt Georén och Peter Martinelle. Föreningen växte snabbt och i slutet av 1989 var medlemsantalet 300.
Den 28e augusti 1989 lämnades en ansökan från SBJF in till Christer Borg på Naturvårdsverket (SNV) om dispens för bågjakt i Sverige.

På Årsmötet 1990 valdes Bengt Georén till ny ordförande i SBJF, han satt kvar till Årsmötet våren 1996, då Anders Gejer tog över igen. Den 25 april 1991 avslog Naturvårdsverket vår ansökan om bågjaktsdispens.
SBJF överklagade SNVs beslut och ärendet hamnar i Kammarrätten, både på grund av att SNV menat att vi inkommit med överklagan för sent och för att pröva sakfrågan. Under senhösten 1991 meddelas från Kammarrätten att man underkänner SNVs påstående att vår överklagan inkommit för sent. Den 22 juni 1992 kommer beskedet från Kammarrätten att SNVs beslut både avseende försöksverksamhet och annan jakt inte äger giltighet. Däremot tog inte Kammarrätten ställning i sakfrågan om försöksverksamhet med pil och båge. Det är därmed att betrakta som en halv seger för SBJF.

Under Årsstämman 1992 beslutades att SBJF ombildas till förbund och därmed byttes
namnet till Svenska Bågjägarförbundet. Under hösten 1992 godkänner EG bågjakt. I augusti 1992 anmäler SBJF Naturvårdsverkets hantering av vår ansökan till justitieombudsmannen (JO) eftersom handläggande Christer Borg tagit beslut om avslag innan han tagit del av sakunderlaget och medvetet lämnat osanna uppgifter till Kammarrätten. I maj 1993 lämnar JO beskedet att de inte tar ställning i ärendet.
En ansökan om begränsad försöksverksamhet för bågjakt i så kallade jakthägn godkändes av SNV den 25 augusti 1998 och löpte till 2002 års utgång. På grund av att Jordbruksverket motsatte sig SNVs beslut och kallade försöksverksamheten ”djurförsök”, hamnade vi i skottgluggen emellan de två statliga verken och det dröjde ända till 2001 innan vi äntligen kom igång med jakten. För första gången sedan 1930-talet, skedde bågjakt lagligt i Sverige och försöksverksamheten utföll mycket positivt.

På SBJFs Årsstämma år 2000 i Vännäs, valdes Else Ammentorp till ny ordförande. Att ha en kvinna vid rodret skulle snabbt visa sig mycket fördelaktigt, både i relationen till de andra jägarförbunden och till SNV. Tonen mildrades och blev genast vänligare och mer gemytlig i dialogen förbunden emellan och det tog inte lång tid innan vi genom Else vunnit över Svenska Jägarförbundet till att bli positiva till SBJF

 

Text: Peter Martinelle